Superpedagog...?!

Jag följde, eller halvföljde, den första omgången av Svt:s Klass 9A.
Serien gjorde inte jättestort intryck på mig trots att jag är lärare, men det kändes som om det var läge att följa den av flera anledningar. Dels för att eventuellt hitta guldkorn att själv använda, dels för att se vilken bild media målar upp av mitt yrke.
Lärare som media givit epitetet superpedagoger flögs in till en dysfunktionell skola/klass i Malmö - Rosengård om jag inte minns fel.
Klassen hade skandalöst låga betyg och skulle "räddas". Och precis som vilken som helst annan grupp i samhället som känner sig satsade på svarade de positivt och de flesta gick ut med fullständiga betyg.
För mig är det varken konstigt eller sensationellt, dels för att på min skola går i princip alla ut med fullständiga betyg (jag jobbar i ett  s k studiemotiverat område), dels för att jag förstår att om man kan satsa tid och resurser i skolan klarar sig fler elever.

En tid efter seriens slut var jag på en föreläsning med b la Stavros och Gunilla, två av de s k superpedagogerna.
Stavros elever lär sig fantastiskt mycket tillsammans med honom, och de vinner priser i mattekunskaper. Stavros är känd som en mycket duktig lärare, och i media nu även superpedagog, som sagt - vad det nu står för...
På föreläsningen berättade han att han på sin ordinarie skola (den där hans elever vinner priser) har begärt att få flera lektioner extra per grupp i matte. Jag minns inte om det var 120 eller 200 minuter - vilket som helst är mycket. Vidare informerade han om att han sällan går till personalrummet (för det tar en massa tid - när kollegorna pratar om elever och gemensamt ansvar/arbete) och han deltar inte i något kringarbete runt eleverna.

Han undervisar. Inget annat.

Han är inte mentor för 29 hormonstinna tonåringar - med diverse problem och diagnoser eller bara alldeles vanliga liv - samtidigt som han undervisar 179 stycken i två olika ämnen, har föräldrakontakter, sitter i konferenser med arbetslaget, ämneslaget, hela kollegiet, håller föräldramöten, hanterar nätmobbning, planerar och håller utvecklingssamtal, reder ut vem som smällde smällare i korridoren, kollar så att tjejen med EMO-strumpa och svartfärgat hår äter som hon borde, planerar och genomför de viktiga värdegrundsdagarna som lär eleverna hur man samspelar med andra, kommunicerar med andra lärare angående undervisningen i den egna klassen, håller klassråd och mentorstid, skriver åtgärdsprogram, försöker hitta lösningar för killen som inte har några vänner på skolan, planerar skolans demokratiarbete och ANT-temat som måste genomföras.... OSV... OSV...

Nej. Han undervisar, gubevars.

Ge mig samma förutsättningar och sätt upp mig på listan över Sveriges superpedagoger, nu! Tack!!


Anledningen till detta inlägg var en annan, men jag fastnade i själva Stavros-irritationen, så jag återkommer om det andra.
Imorgon, för nu är det fredagkväll! :)

Kommentarer är välkomna.

.