Elevdemokrati i 7B

För många år sedan var jag på en föreläsning där gymnasieelever berättade om sitt inflytande i undervisningen och jag insåg fördelarna med att släppa in eleverna i planering och upplägg. Nu har jag och mentorskollegan jobbat på samma sätt i många år, och det är så självklart att vi inte reflekterar över det längre.
Men när en utomstående beskriver hur vi arbetar blir jag både glad och stolt. Glad för att det som vi vill uppnå med att låta elevinflytandet genomsyra vårt arbetssätt också är det som syns. Stolt över de kloka och duktiga elever vi har i våra klassrum varje dag.
Vi hade besök av en lokal politiker igår som sedan skrev om besöket i sin blogg

Prov i parti och minut

Jag har länge ansett att de nationella proven får alldeles för stor betydelse i skolan. Tanken med dem är god, att vi lärare ska bedöma lika, både inom den egna skolan, kommunen och i hela landet. Tyvärr visar flera undersökningar (och lärarnas egna röster - men dem tar man av tradition inte så stor hänsyn till i debatten) att så inte är fallet. Bedömningarna är till stor del fortfarande upp till den enskilde läraren.

I Sydsvenskan hänvisar man idag till forskning som påvisar det som lärare över hela landet i flera år har diskuterat, skrivit artiklar om, bloggat om osv: proven tar mer än vad de ger.

De tar en enorm mängd tid och energi, både från lärare (men det ska man ju tala tyst om för att inte framstå som gnällig) och från elever. Man lägger i skolan många lektioner per ämne på att förbereda eleverna inför provet för att minska stressen. Jag anser inte att det minskar stressen, snarare tvärtom - vi gör haussar upp betydelsen av de nationella proven till den grad att man t o m måste träna på hur de genomförs.

Förutom att vi stjäl elevernas energi och stressar upp dem med dessa nationella prov stjäl vi ju dessutom deras tid. I artikeln i Sydsvenskan sägs att eleverna skriver sju delprov. Det är i underkant. På många skolor genomför man dessutom de av Skolverket starkt rekommenderade nationella proven i moderna språk. Det innebär fyra delprov till. Engelskan består dessutom av fyra delprov och svenskan tre, så redan där är vi uppe i 7 (11). Sedan tillkommer matten och NO:n som är minst två delprov vardera, mig veterligt.

Att sedan lärare på vissa skolor förväntas rätta dessa enorma mängder prov inom sin ramtid och fortfarande prestera undervisning på en aceptabel nivå är ju naturligtvis en löjlig tanke, dygnet har ju fortfarande inte fler än 24 timmar. Så här försvinner ytterligare kvalitativ undervisning till förmån för de nationella proven.

Det som rätt var tänkt det blev så fel.
Men grundtanken är god - att alla elever ska bli rättvist bedömda. Så gör om proven så att de blir mindre tidskrävande och rätta dem centralt!

Thought thoughts: Betygstider

Upprör klass 9A?

Ja antagligen rör SVT-programmet upp känslor, både hos föräldrar, pedagoger och annan skolpersonal. Själv upprörs jag lite men orkar inte riktigt ta det nu. Jag vill bara upprepa att jag inte tror att det i första hand är pedagogerna som behöver stramas upp, utan pedagogernas arbetssituation.
I övrigt tycker jag att det är himla kul att vara lärare och tröttnar lite på den negativa bilden av svensk skola.
Ur rapport

Superpedagog...?!

Jag följde, eller halvföljde, den första omgången av Svt:s Klass 9A.
Serien gjorde inte jättestort intryck på mig trots att jag är lärare, men det kändes som om det var läge att följa den av flera anledningar. Dels för att eventuellt hitta guldkorn att själv använda, dels för att se vilken bild media målar upp av mitt yrke.
Lärare som media givit epitetet superpedagoger flögs in till en dysfunktionell skola/klass i Malmö - Rosengård om jag inte minns fel.
Klassen hade skandalöst låga betyg och skulle "räddas". Och precis som vilken som helst annan grupp i samhället som känner sig satsade på svarade de positivt och de flesta gick ut med fullständiga betyg.
För mig är det varken konstigt eller sensationellt, dels för att på min skola går i princip alla ut med fullständiga betyg (jag jobbar i ett  s k studiemotiverat område), dels för att jag förstår att om man kan satsa tid och resurser i skolan klarar sig fler elever.

En tid efter seriens slut var jag på en föreläsning med b la Stavros och Gunilla, två av de s k superpedagogerna.
Stavros elever lär sig fantastiskt mycket tillsammans med honom, och de vinner priser i mattekunskaper. Stavros är känd som en mycket duktig lärare, och i media nu även superpedagog, som sagt - vad det nu står för...
På föreläsningen berättade han att han på sin ordinarie skola (den där hans elever vinner priser) har begärt att få flera lektioner extra per grupp i matte. Jag minns inte om det var 120 eller 200 minuter - vilket som helst är mycket. Vidare informerade han om att han sällan går till personalrummet (för det tar en massa tid - när kollegorna pratar om elever och gemensamt ansvar/arbete) och han deltar inte i något kringarbete runt eleverna.

Han undervisar. Inget annat.

Han är inte mentor för 29 hormonstinna tonåringar - med diverse problem och diagnoser eller bara alldeles vanliga liv - samtidigt som han undervisar 179 stycken i två olika ämnen, har föräldrakontakter, sitter i konferenser med arbetslaget, ämneslaget, hela kollegiet, håller föräldramöten, hanterar nätmobbning, planerar och håller utvecklingssamtal, reder ut vem som smällde smällare i korridoren, kollar så att tjejen med EMO-strumpa och svartfärgat hår äter som hon borde, planerar och genomför de viktiga värdegrundsdagarna som lär eleverna hur man samspelar med andra, kommunicerar med andra lärare angående undervisningen i den egna klassen, håller klassråd och mentorstid, skriver åtgärdsprogram, försöker hitta lösningar för killen som inte har några vänner på skolan, planerar skolans demokratiarbete och ANT-temat som måste genomföras.... OSV... OSV...

Nej. Han undervisar, gubevars.

Ge mig samma förutsättningar och sätt upp mig på listan över Sveriges superpedagoger, nu! Tack!!


Anledningen till detta inlägg var en annan, men jag fastnade i själva Stavros-irritationen, så jag återkommer om det andra.
Imorgon, för nu är det fredagkväll! :)

Kommentarer är välkomna.

.

testar

Bloggdroid på min htc

Published with Blogger-droid v1.6.5

Lärande bedömning

Från pedagogstockholm.se måndag 17/1 om bedömning i språk.

Mats Oscarson, tidigare professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, pratar om bedömning i språk, särskilt om vilka underlag lärare använder vid sina bedömningar. Enligt Oscarson finns önskemål om fortbildning i bedömning hos språklärare: ”det som rankas högst är just anvisningar och hjälp med frågan om hur man bedömer muntliga och skriftliga färdigheter”.

Put your money where your mouth is

Vi måste fortsätta investera i fortbildning och behörighetsgivande utbildningar. Lärarlyftet bör utvärderas och utvecklas. Slutligen handlar det även om resurser som ger kommunerna förutsättningar att minska klasstorlekarna och höja lärarnas löner.

Citatet är hämtat ur en debattartikel av Jonas Hellberg (S) och Mikael Damberg  (S) i Barometern 3 januari.

Det snackas och tycks en massa, men vad görs? Ja, det är bra att frågan är på tapeten med jämna mellanrum - senast med anledning av de svenska elevernas så låga resultat i den senaste PISA-undersökningen - bra att allmänheten och föräldrarna till de barn vi undervisar får förstå att skolan och lärarnas villkor ser annorlunda ut idag än när de själva gick.

Men till syvende och sist handlar det ju om pengar! Fortbildning kostar, mer personal i skolorna kostar, färre elever per klass kostar, högre löner till lärarna kostar. Många pratar om att skolan bör förändras men ingen tillför några slantar.

Jag skulle inte ens välja högre lön i första hand, även om också jag anser att det är nödvändigt för Sverige att höja lärarlönerna och därmed statusen. Nej, i första hand önskar jag att man åter anställde kringpersonal i skolorna så att jag som lärare fick ägna mig åt undervisning.

Låt mig få tid att för- och efterarbeta mina lektioner, reflektera över vad som gick bra eller dåligt och varför, fundera ut nya sätt att angripa problem, hitta nya infallsvinklar, producera nya och intressanta övningar och hinna reflektera över de 179 elever jag träffar per vecka och deras olika sätt att lära sig.

Låt mig slippa sätta upp hyllor, byta lampor, jaga snöbollskastare, skura klotter, komma ihåg att påminna om medicinering, konferera om oviktiga saker, kastas in i temaarbeten som krystats fram av kolleger "för att man måste", skriva omdömen i parti och minut och sitta med i grupper som ska producera nya sätt att arbeta för att vi ska "bli ännu bättre på ytterligare någon punkt".
Låt mig slippa sitta alla dessa obetalda arbetstimmar för att hinna med det som jag förväntas göra - att undervisa. Låt oss alla slippa det och jag garanterar att även de svenska eleverna kommer att nå bra resultat i PISA och alla andra internationella undersökningar.

Vi som jobbar i skolan är till övervägande delen bra pedagoger - när vi hinner.

.