Jag har länge ansett att de nationella proven får alldeles för stor betydelse i skolan. Tanken med dem är god, att vi lärare ska bedöma lika, både inom den egna skolan, kommunen och i hela landet. Tyvärr visar flera undersökningar (och lärarnas egna röster - men dem tar man av tradition inte så stor hänsyn till i debatten) att så inte är fallet. Bedömningarna är till stor del fortfarande upp till den enskilde läraren.
I Sydsvenskan hänvisar man idag till forskning som påvisar det som lärare över hela landet i flera år har diskuterat, skrivit artiklar om, bloggat om osv: proven tar mer än vad de ger.
De tar en enorm mängd tid och energi, både från lärare (men det ska man ju tala tyst om för att inte framstå som gnällig) och från elever. Man lägger i skolan många lektioner per ämne på att förbereda eleverna inför provet för att minska stressen. Jag anser inte att det minskar stressen, snarare tvärtom - vi gör haussar upp betydelsen av de nationella proven till den grad att man t o m måste träna på hur de genomförs.
Förutom att vi stjäl elevernas energi och stressar upp dem med dessa nationella prov stjäl vi ju dessutom deras tid. I artikeln i Sydsvenskan sägs att eleverna skriver sju delprov. Det är i underkant. På många skolor genomför man dessutom de av Skolverket starkt rekommenderade nationella proven i moderna språk. Det innebär fyra delprov till. Engelskan består dessutom av fyra delprov och svenskan tre, så redan där är vi uppe i 7 (11). Sedan tillkommer matten och NO:n som är minst två delprov vardera, mig veterligt.
Att sedan lärare på vissa skolor förväntas rätta dessa enorma mängder prov inom sin ramtid och fortfarande prestera undervisning på en aceptabel nivå är ju naturligtvis en löjlig tanke, dygnet har ju fortfarande inte fler än 24 timmar. Så här försvinner ytterligare kvalitativ undervisning till förmån för de nationella proven.
Det som rätt var tänkt det blev så fel.
Men grundtanken är god - att alla elever ska bli rättvist bedömda. Så gör om proven så att de blir mindre tidskrävande och rätta dem centralt!
onsdag 9 februari 2011
måndag 7 februari 2011
Upprör klass 9A?
Ja antagligen rör SVT-programmet upp känslor, både hos föräldrar, pedagoger och annan skolpersonal. Själv upprörs jag lite men orkar inte riktigt ta det nu. Jag vill bara upprepa att jag inte tror att det i första hand är pedagogerna som behöver stramas upp, utan pedagogernas arbetssituation.
I övrigt tycker jag att det är himla kul att vara lärare och tröttnar lite på den negativa bilden av svensk skola.
Ur rapport
I övrigt tycker jag att det är himla kul att vara lärare och tröttnar lite på den negativa bilden av svensk skola.
Ur rapport
fredag 4 februari 2011
Superpedagog...?!
Jag följde, eller halvföljde, den första omgången av Svt:s Klass 9A.
Serien gjorde inte jättestort intryck på mig trots att jag är lärare, men det kändes som om det var läge att följa den av flera anledningar. Dels för att eventuellt hitta guldkorn att själv använda, dels för att se vilken bild media målar upp av mitt yrke.
Lärare som media givit epitetet superpedagoger flögs in till en dysfunktionell skola/klass i Malmö - Rosengård om jag inte minns fel.
Klassen hade skandalöst låga betyg och skulle "räddas". Och precis som vilken som helst annan grupp i samhället som känner sig satsade på svarade de positivt och de flesta gick ut med fullständiga betyg.
För mig är det varken konstigt eller sensationellt, dels för att på min skola går i princip alla ut med fullständiga betyg (jag jobbar i ett s k studiemotiverat område), dels för att jag förstår att om man kan satsa tid och resurser i skolan klarar sig fler elever.
En tid efter seriens slut var jag på en föreläsning med b la Stavros och Gunilla, två av de s k superpedagogerna.
Stavros elever lär sig fantastiskt mycket tillsammans med honom, och de vinner priser i mattekunskaper. Stavros är känd som en mycket duktig lärare, och i media nu även superpedagog, som sagt - vad det nu står för...
På föreläsningen berättade han att han på sin ordinarie skola (den där hans elever vinner priser) har begärt att få flera lektioner extra per grupp i matte. Jag minns inte om det var 120 eller 200 minuter - vilket som helst är mycket. Vidare informerade han om att han sällan går till personalrummet (för det tar en massa tid - när kollegorna pratar om elever och gemensamt ansvar/arbete) och han deltar inte i något kringarbete runt eleverna.
Han undervisar. Inget annat.
Han är inte mentor för 29 hormonstinna tonåringar - med diverse problem och diagnoser eller bara alldeles vanliga liv - samtidigt som han undervisar 179 stycken i två olika ämnen, har föräldrakontakter, sitter i konferenser med arbetslaget, ämneslaget, hela kollegiet, håller föräldramöten, hanterar nätmobbning, planerar och håller utvecklingssamtal, reder ut vem som smällde smällare i korridoren, kollar så att tjejen med EMO-strumpa och svartfärgat hår äter som hon borde, planerar och genomför de viktiga värdegrundsdagarna som lär eleverna hur man samspelar med andra, kommunicerar med andra lärare angående undervisningen i den egna klassen, håller klassråd och mentorstid, skriver åtgärdsprogram, försöker hitta lösningar för killen som inte har några vänner på skolan, planerar skolans demokratiarbete och ANT-temat som måste genomföras.... OSV... OSV...
Nej. Han undervisar, gubevars.
Ge mig samma förutsättningar och sätt upp mig på listan över Sveriges superpedagoger, nu! Tack!!
Anledningen till detta inlägg var en annan, men jag fastnade i själva Stavros-irritationen, så jag återkommer om det andra.
Imorgon, för nu är det fredagkväll! :)
Kommentarer är välkomna.
.
Serien gjorde inte jättestort intryck på mig trots att jag är lärare, men det kändes som om det var läge att följa den av flera anledningar. Dels för att eventuellt hitta guldkorn att själv använda, dels för att se vilken bild media målar upp av mitt yrke.
Lärare som media givit epitetet superpedagoger flögs in till en dysfunktionell skola/klass i Malmö - Rosengård om jag inte minns fel.
Klassen hade skandalöst låga betyg och skulle "räddas". Och precis som vilken som helst annan grupp i samhället som känner sig satsade på svarade de positivt och de flesta gick ut med fullständiga betyg.
För mig är det varken konstigt eller sensationellt, dels för att på min skola går i princip alla ut med fullständiga betyg (jag jobbar i ett s k studiemotiverat område), dels för att jag förstår att om man kan satsa tid och resurser i skolan klarar sig fler elever.
En tid efter seriens slut var jag på en föreläsning med b la Stavros och Gunilla, två av de s k superpedagogerna.
Stavros elever lär sig fantastiskt mycket tillsammans med honom, och de vinner priser i mattekunskaper. Stavros är känd som en mycket duktig lärare, och i media nu även superpedagog, som sagt - vad det nu står för...
På föreläsningen berättade han att han på sin ordinarie skola (den där hans elever vinner priser) har begärt att få flera lektioner extra per grupp i matte. Jag minns inte om det var 120 eller 200 minuter - vilket som helst är mycket. Vidare informerade han om att han sällan går till personalrummet (för det tar en massa tid - när kollegorna pratar om elever och gemensamt ansvar/arbete) och han deltar inte i något kringarbete runt eleverna.
Han undervisar. Inget annat.
Han är inte mentor för 29 hormonstinna tonåringar - med diverse problem och diagnoser eller bara alldeles vanliga liv - samtidigt som han undervisar 179 stycken i två olika ämnen, har föräldrakontakter, sitter i konferenser med arbetslaget, ämneslaget, hela kollegiet, håller föräldramöten, hanterar nätmobbning, planerar och håller utvecklingssamtal, reder ut vem som smällde smällare i korridoren, kollar så att tjejen med EMO-strumpa och svartfärgat hår äter som hon borde, planerar och genomför de viktiga värdegrundsdagarna som lär eleverna hur man samspelar med andra, kommunicerar med andra lärare angående undervisningen i den egna klassen, håller klassråd och mentorstid, skriver åtgärdsprogram, försöker hitta lösningar för killen som inte har några vänner på skolan, planerar skolans demokratiarbete och ANT-temat som måste genomföras.... OSV... OSV...
Nej. Han undervisar, gubevars.
Ge mig samma förutsättningar och sätt upp mig på listan över Sveriges superpedagoger, nu! Tack!!
Anledningen till detta inlägg var en annan, men jag fastnade i själva Stavros-irritationen, så jag återkommer om det andra.
Imorgon, för nu är det fredagkväll! :)
Kommentarer är välkomna.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)